IAM: Att förstå riskerna med identitets- och åtkomsthantering i dagens hotbild

Den digitala säkerheten är i förändring. I takt med att organisationer övergår till molntjänster, automatisering och AI suddas den traditionella säkerhetsgränsen ut – och identiteten tar över som den nya frontlinjen. Varje användare, system och numera även AI-agent utgör en potentiell åtkomstpunkt, vilket gör identiteten till det avgörande kontrollskiktet för modern säkerhet.

Ändå betraktar många organisationer fortfarande identitetshantering som en sekundär fråga snarare än en strategisk prioritering. Det är här utmaningarna inom IAM – identitets- och åtkomsthantering – börjar dyka upp, ofta i det tysta, men med risk för allvarliga konsekvenser. I den här artikeln undersöks varför identiteten har blivit den nya säkerhetsgränsen, var organisationerna brister och vad som krävs för att återta kontrollen i en allt mer komplex, identitetsdriven värld som präglas av växande risker inom identitets- och åtkomsthantering.

Identitet som den nya säkerhetsgränsen

I dagens digitala landskap har identitet i tysthet blivit det allra viktigaste säkerhetslagret – och ändå är det fortfarande ett av de minst förstådda. Denna brist på förståelse ligger till grund för många av de utmaningar inom IAM som organisationer står inför idag. Definitionen av identitet har utvecklats långt bortom anställda och inloggningar. Den omfattar nu applikationer, tjänster och i allt högre grad AI-drivna agenter, och dessa agenter introducerar en ny nivå av komplexitet. De kan agera, fatta beslut och i vissa fall kommunicera å människors vägnar. Till skillnad från traditionella system lär de sig och anpassar sig kontinuerligt – vilket gör dem både kraftfulla och oförutsägbara.

”Idag är identiteter inte bara människor, utan även maskiner. Faktum är att det numera finns fler maskinidentiteter än människor i de flesta miljöer”, förklarar Mikael Järpenge, CTO för cybersäkerhet på NetNordic. 

Denna förändring påverkar även människans roll. I stället för att utföra uppgifter direkt får människor i allt högre grad ansvaret för att övervaka och styra dessa digitala aktörer. Detta kräver ett nytt sätt att tänka, där AI-agenter inte längre betraktas enbart som verktyg, utan som identiteter som måste regleras på ett korrekt sätt.

De förbisedda riskerna med IAM: Identitet och felaktiga prioriteringar

Trots en ökad medvetenhet om cyberhot har många organisationer fortfarande en felaktig uppfattning om var risken egentligen börjar. ”De flesta intrång börjar med stulna identiteter”, säger Björn Björkman, rådgivare för cybersäkerhetslösningar på NetNordic. När angripare väl har fått tillgång till en identitet behöver de inte bryta sig in – de loggar helt enkelt in, vilket gör att de kan röra sig mellan system, få tillgång till känslig data och agera som betrodda användare. Dessa scenarier belyser några av de mest kritiska riskerna inom IAM som organisationer står inför idag.

Ändå fortsätter många organisationer att prioritera infrastruktursäkerhet – brandväggar, slutpunkter och nätverk – samtidigt som man bortser från användarnas beteende. De övervakar systemen, men inte vem som använder dem eller hur, vilket skapar en farlig blindfläck där aktivitet pågår utan att någon egentligen håller uppsikt över den.

Samtidigt finns det en seglivad uppfattning att säkerhetsproblemen kan lösas genom att införa fler verktyg. I själva verket har de flesta organisationer redan det de behöver; problemet ligger i hur dessa verktyg är konfigurerade och hanteras. Felaktiga inställningar, otydligt ansvar och bristande kunskap om hur attacker går till skapar luckor som lätt kan utnyttjas. 

Detta leder ofta till att organisationer investerar i nya lösningar istället för att förbättra de befintliga – vilket ökar komplexiteten utan att risken minskar i någon större utsträckning. Även allmänt vedertagna åtgärder som multifaktorautentisering missförstås ofta: Även om de är nödvändiga utgör de endast en utgångspunkt, inte någon garanti för säkerhet.

Utmaningen med IAM och åtkomsthantering

I takt med att organisationer växer ökar också komplexiteten i deras identitetslandskap. Konton tas inte alltid bort när anställda slutar. Åtkomstbehörigheter ackumuleras med tiden. Maskinidentiteter saknar tydligt ansvar. Och allt oftare införs AI-agenter utan ordentlig styrning. Med tiden skapar detta en miljö där åtkomstbehörigheter är utbredda, dåligt kontrollerade och svåra att övervaka.

Denna ökande komplexitet förvärras av bristen på meningsfull insyn. Även om loggar och övervakningsverktyg finns på plats är de ofta inte inriktade på identitetsbaserad aktivitet. Organisationer kan samla in enorma mängder data, men saknar det sammanhang som krävs för att avgöra om ett beteende är förväntat, riskabelt eller avvikande. Utan en tydlig bild av hur identiteter interagerar med systemen över tid blir det svårt att upptäcka subtila tecken på missbruk eller intrång.

AI-agenter: En ny utmaning för identitetshanteringen

Den snabba införandet av AI-agenter ökar också behovet av bättre identitetshantering. ”Ett vanligt misstag är att organisationer inför AI-agenter i sina miljöer utan att behandla dem som identiteter. Om en AI-agent kan läsa data eller utlösa åtgärder i system blir den i praktiken en ny typ av digital aktör som kräver samma kontroll och styrning som vilken annan identitet som helst”, säger Björkman. 

Utan lämpliga kontroller kan dessa agenter få tillgång till känslig information och utföra åtgärder i stor skala – vilket gör dem både värdefulla och potentiellt riskfyllda. Att betrakta dem som identiteter är det första steget. Därefter måste man fastställa deras åtkomst, begränsa deras behörigheter och övervaka deras beteende.

Nästa steg: En ny syn på identitetshantering

Identitetshantering och IAM betraktas fortfarande alltför ofta som ett rent tekniskt ansvarsområde, trots att det i själva verket är ett affärskritiskt område som direkt påverkar riskhantering, regelefterlevnad och operativ motståndskraft. Utan en tydlig och strategisk inriktning kan även organisationer med avancerade verktyg förbli sårbara. För att gå vidare krävs därför mer än bara tekniska justeringar – det krävs en samordning inom organisationen. 

Ett praktiskt steg är att samla intressenter från IT, säkerhet, applikationsansvar, molntjänster och utveckling, styrning samt verksamheten i sig för att utforma en gemensam identitetsstrategi. Målet är inte bara att hantera verktygen mer effektivt, utan att fastställa tydliga ansvarsområden, styrningsrutiner och ansvarsskyldighet för hur identiteter hanteras inom hela organisationen.

Fem principer för att stärka identitetssäkerheten

Även om utmaningarna förändras är lösningarna inte nya. De bygger i själva verket på några få väl etablerade principer som ofta förbises i praktiken. För att hantera utmaningarna inom IAM måste man börja med att ompröva hur åtkomst beviljas, granskas och kontrolleras. Det innebär att anpassa åtkomsten efter roller, begränsa behörigheter som standard och se till att ingen enskild identitet har för stor makt.

En solid grund för utmaningar inom identitets- och åtkomsthantering (IAM) omfattar vanligtvis följande:

• Rollbaserad åtkomstkontroll, där åtkomsten styrs av roller – inte av enskilda personer.
• Åtkomst med minsta möjliga behörighet, så att användarna endast får de behörigheter de behöver för att kunna utföra sitt arbete.
• Uppdelning av ansvarsområden, därför kräver kritiska åtgärder att flera personer är inblandade.
• Identitetssegregation för att undvika att använda konton med utökade behörigheter för vardagliga uppgifter.
• Modeller för differentierad åtkomst, genom att separera kritiska system från vanliga användarmiljöer.
  

Rollbaserad åtkomstkontroll säkerställer att åtkomsten kopplas till en persons roll snarare än till personen själv, vilket underlättar en enhetlig hantering av behörigheter när människor – liksom maskiner och AI-agenter – rör sig inom organisationen. Nära besläktat med detta är principen om minsta möjliga behörighet, vilket innebär att användarna endast ges den minsta åtkomstnivå som krävs för att utföra sina arbetsuppgifter – vilket minskar de potentiella konsekvenserna om ett konto skulle komprometteras.

För att ytterligare begränsa riskerna säkerställer uppgiftsfördelning att kritiska åtgärder inte kan utföras av en enda person, utan kräver flera godkännanden eller deltagare, vilket därmed minskar risken för missbruk eller bedrägeri. Inom AI-världen kan uppgiftsfördelning i praktiken innebära en kombination av agenter och människor, eftersom AI har begränsade möjligheter att bedöma etiska gränser och konsekvenser. Dessutom innebär identitetssegregering att man använder olika konton för olika ändamål, vilket säkerställer att konton med utökade behörigheter inte används för vardagliga aktiviteter som e-post eller webbsurfning, där de är mer utsatta för hot. 

Slutligen skapar differentierade åtkomstmodeller tydliga gränser mellan olika system- och åtkomstnivåer, vilket innebär att mycket känsliga miljöer hålls åtskilda från vanliga användarmiljöer, så att ett intrång i ett område inte automatiskt ger tillgång till de mest kritiska tillgångarna. Tillsammans utgör dessa principer ett strukturerat och effektivt sätt att minska riskerna samtidigt som den operativa effektiviteten bibehålls.

Den nya verkligheten inom säkerhet

I takt med att identitetsbegreppet fortsätter att breddas – från människor till maskiner och AI-agenter – blir insatserna allt större. Det som en gång var en rent teknisk fråga har nu blivit en central pelare i organisationers motståndskraft, vilket kräver både strategisk uppmärksamhet och operativ disciplin. De organisationer som lyckas är inte de som investerar i flest verktyg, utan de som verkligen förstår hur identiteter fungerar i deras miljö – och tar ansvar för att hantera dem på rätt sätt.

Det är här erfarna samarbetspartner som NetNordic spelar en avgörande roll genom att hjälpa organisationer att omsätta strategier i praktiken genom att stärka identitetsstyrningen, översikten och kontrollen. I dagens läge bryter sig angripare inte längre in – de loggar in. Och det är därför säkerheten inte längre börjar vid brandväggen. Den börjar med identiteten.