Traditionellt sett har en datacenterlösning bestått av tre lager:
- Virtualiseringssystem
- Lagringssystem och- nätverk
- Nätverk för virtuella maskiner
Vad hyperkonvergerat innebär är att lösningen ”konvergerar”, slår ihop, virtualiseringen med lagringslagret.
Traditionellt så var dessa två ihopkopplade, men sällan mer integrerade än så. Varje lager hade sitt eget administrationsgränssnitt, rutiner för uppgradering och utbyggnad och så vidare. Ofta var inblicken mellan lagren dålig, snudd på obefintlig.
Specialkompetens behövdes i samtliga lager, vilket ofta är en stor utgiftspost på datacentersidan. Utbyggnad förhindrades ofta av att lagringssystemen inte var tillräckligt flexibla.